Franciskanerkonventet Sankta Katarina

Några av de mest spännande delarna av Lunds medeltida historia kretsar kring Franciskanerkonventet Sankta Katarina som är mera känt som Gråbrödraklostret. Det låg vid korsningen mellan Klostergatan och Stora Gråbrödersgatan i Lund men numera finns det inte längre några spår kvar av konventet mer än en skylt på huset som berättar om att det låg där en gång i tiden.

001.jpg
Platsen i korsningen mellan Klostergatan och Stora Gråbrödersgatan i Lund där franciskanerkonventet Sankta Katarina, mera känt som Gråbrödraklostret, fanns under medeltiden.
 
002.jpg
Skyltar på väggen till huset i korsningen mellan Klostergatan och Stora
Gråbrödersgatan i Lund där det berättas om Gråbrödraklostret som låg
där på medeltiden.
På den här sidan berättar vi om varför det här är en så spännande del av Lund historia och om några av de spår som trots allt finns kvar från Gråbrödraklostret, nämligen den grav där den stridbare ärkebiskopen Jacob Erlandsen hittades.

Franciskanerorden grundades av Giovanni di Bernardone som blev känd under namnet Franciskus och för att förstå mer om vilka det var som höll till i franciskanerkonventet Sankta Katarina i Lund är det bra att först veta lite mer om franciskanerna och om hur det gick till när deras orden bildades. Den nuvarande Påven Franciskus som kommer på besök till Lund den 31 oktober 2016 har dessutom tagit sitt namn till Franciskus ära.

Franciskanerordens uppkomst

Giovanni di Bernardone föddes i ett borgerligt hem i Assisi i Italien 1182 och hans far gav honom också namnet Francesco men senare blev han känd under namnet Franciskus.
003.jpg
Franciskus, den man som grundade
Franciskanerorden på 1200-talet.
Som ung så drömde han om att bli en ärorik riddare så 1202 deltog han i ett slag men han blev tillfångatagen och blev sedan krigsfånge under ett år tills han blev sjuk. Under sjukdomen hörde han Guds befallning som sa: "Där ni går fram ska ni predika och säga: Himmelriket är nära …". Han fick ytterligare en uppenbarelse senare då krucifixet i kyrkan i San Damiano talade till honom och befallde: "Återuppbygg min kyrka!" Det gjorde att han svor att leva i evig fattigdom och han gav sig av hemifrån, klädd i bara en sliten gråbrun kåpa, för att samla likasinnade.

De likasinnade bröder som Franciskus samlade kring sig utmärkte sig genom att de gick barfota och var klädda i grått, vilket gjorde att de kallades för gråbröder. Liksom andra s.k. tiggarordnar så levde de enligt ett fromhetsideal som innebar att följa Kristus genom försakelse. De vigde sina liv åt fattigdom och var beroende av allmosor och donationer och därför kallades deras orden för en tiggarorden och deras bröder kallades för tiggarmunkar.

År 1209 skrev Franciskus formellt ner reglerna, Regula bullata, för Franciskanerorden och samma år fick han Påve Innocentius III:s godkännande för sin orden. I de två ordensregler som finns bevarade efter Franciskus utgörs inledningen av bibelcitat där det första lyder
004.jpg
I Lunds domkyrka finns det en julkrubba inför julen i
december varje år och Franciskus är den som räknas
som julkrubbornas upphovsman.
"Om du vill vara fullkomlig, så sälj allt du har och giv åt de fattiga. Kom sedan och följ mig" och det andra "Om någon vill vara min lärjunge så förneke han sig själv och tage sitt kors på sig, så följe han mig".

Franciskus kom att bli en stormakt inom den katolska kyrkan och orsakade en renässans inom den dåvarande kristenheten. Inför julfirandet år 1223 lät han uppföra en scen som skulle påminna om den fattigdom som Jesus föddes till i Betlehem och det blev prototypen för julkrubban, och Franciskus räknas därför alltså som dess upphovsman.

Den 3 oktober 1226 dog Franciskus efter att ha försvagat sin kropp genom askes och umbäranden på ett sätt som till och med han själv tyckte var för brutalt. Påven Gregorius IX helgonförklarade honom den 16 juli 1228 och han vördas som helgon i katolska kyrkan den 4 oktober varje år.

Franciskanerkonventet Sankta Katarinas tillkomst i Lund

Franciskanerna introducerades i Lund 1238 av ärkebiskop Uffe Thrugotsen som aktivt stödde grundandet av ett franciskanerkonvent och 1276 invigdes konventets kyrka av biskop Tyge II av Aarhus (eftersom Lund saknade egen biskop då) och senare samma år invigdes även kyrkogården väster om kyrkan. På den tiden gick Winstrupsgatan vidare ner genom kvarteret Gråbröder och passerade utanför konventets kyrkogårdsmur och vidare ner genom nästa kvarter också till Lilla Fiskaregatan. En eldsvåda förstörde dock kyrkan senare och en ny invigdes därför 1383.

005.jpg
En rekonstruktion som visar hur man tror att franciskanerkonventet Sankta Katarina kan ha sett ut.

Under ärkebiskop Uffe Thrugotsens efterträdare Jacob Erlandsen tid utvecklades ett synnerligen gott förhållande mellan ärkebiskopen och bröderna i franciskanerkonventet och Jacob Erlandsens tid som ärkebiskop för Lund är en väldigt spännande del av Lunds medeltida historia.

Den stridbare ärkebiskopen Jacob Erlandsen

Vi har inte hittat när Jacob Erlandsen föddes men han var son till Lunds tidigare ärkebiskop Andreas Sunesens systerdotter. Jacob Erlandsen uppehöll sig vid den påvliga kurian (påvens säte) i Rom och Påven Innocentius IV utnämnde honom till sin personlige kaplan. Innocentius IV var vänligt sinnad till franciskaner och Jacob Erlandsen fick ett starkt intryck av franciskanerordens vitalitet och vad den betyder för förnyelsen av det kristna livet. 1249 utnämnde Innocentius IV honom till biskop i Roskilde och 1252 valdes han till ny ärkebiskop i Lund men han kunde tillträda först 1254, och då mot den danske kungen Christoffer I:s vilja.

006.jpg
Ärkebiskop Jacob Erlandsens sigill och kontrasigill.

Jacob Erlandsen hävdade kraftfullt kyrkans rätt, särskilt dess självständighet och kyrkogodsens skattefrihet. Därigenom kom han i häftig strid med kungamakten och då Christoffer I och hans kansler biskop Niels av Viborg försökte utvidga kungamakten i Skåne så satte sig Jacob Erlandsen till motvärn och bestred kungens rätt att kalla kyrkans underlydande till ledung (ställa dem till förfogande för kungens krigsmakt).

Jacob Erlandsen har beskrivits som en stridbar och kompromisslös kyrkoledare. Han vägrade att ge efter och böja sig för kungamakten och han motsatte sig varje som helst världslig inblandning i kyrkan. Han förde en lång och bitter kamp mot först kung Christoffer I och sedan mot kung Erik V Glipping vad det gäller ärkesätets plikter och rättigheter gentemot den världsliga makten.

1258 vägrade han inte bara att själv kröna kung Christoffer I:s son, Erik Glipping, utan han hotade även biskoparna med bannlysning, om de gjorde det. Samma år vädjade han till Påven Alexander IV om att få avsluta sitt ämbete som ärkebiskop för att istället få inträda i Franciskanerorden och han fick Påvens välsignelse till att göra det. Det medgivandet hann han dock aldrig utnyttja eftersom kung Christoffer I lät Jacob Erlandsens egen bror Nils Erlandsen fängsla honom på Hagenskov gård på Fyn.

När Christoffer I dog 1259 befriades han ur fångenskapen, men han var fortfarande oförsonlig. Det spreds ett rykte om att den danske abboten Arnfast var den som hade förgiftat kungen och år 1260 tillsatte Jacob Erlandsen just den förmodade kungamördaren som biskop i Århus, men Påven utsåg en annan. Jacob Erlandsen kunde inte längre hävda sin ställning så 1260 lämnade han landet och reste först till Sverige och sedan till Rom men han hade svårt för att få sitt uppträdande godkänt av påven. 1262 bannlystes han av Påvens nuntius (sändebud) och Påven Urban IV ålade honom 1264 att begära avsked från sitt ämbete som ärkebiskop.

1268 lyckades han få Urban IV:s efterföljare, Påven Clemens IV, att ta sig an hans sak och Påven skickade då ett sändebud till Danmark för att avgöra tvisten men kungen vägrade träffa Påvens sändebud och då svarade Påven med att bannlysa landet. Kungen trilskades och försökte som motdrag förhindra kyrkans och konventens män från att följa det påvliga interdiktet. Franciskanerna var bland dem som följde Påvens bud och det stod dem dyrt i form av kungliga repressalier.

1267 avled biskop Niels av Viborg och den nya regeringen med Niels Jyde som ny kansler hos kung Erik Glipping i spetsen var försonligare mot Jacob Erlandsen och kung Erik Glipping sände sin kansler Niels Jyde till Rom. När den nya Påven Gregorius X sedan till slut blivit tillsatt så kom det en förlikning 1272 som gjorde att Jacob Erlandsen fick återvända och meningsskiljaktigheterna skulle sedan avgöras genom skiljedom hemma i Danmark.

Jacob Erlandsen dog dock på Rügen den 18 februari 1274 då han var på väg hem och i hans kranium finns det ett stort hål vid vänster tinning som antyder att han kan ha avlidit av yttre våld mot kraniet. En omstridd hypotes säger att han skulle ha mördats i hemlighet av en pil från ett armborst på danske kungen Erik Glippings order. Hur som helst så begravdes Jacob Erlandsen sen i koret till franciskanerkonventets kyrka och det berättar vi mer om längre ner på den här sidan.

Nordens första universitet

1425 beslutades det att det skulle inrättas ett studium generale i franciskanerkonventet Sankta Katarina, dvs. i Gråbrödraklostret på Klostergatan här i Lund, och 1438 kom undervisningen igång. Benämningen studium generale (läroranstalt för vetenskapliga studier i allmänhet) användes första gången 1224 i ett privat brev och efter år 1300 och fram till reformationen blev det den gängse benämningen på det som senare istället kom att kallas för universitet.

007.jpg
Sigill för lektorn vid studium generale
i Lund där omskriften säger S' lectoris
principalis studii lundensis (sigill
för lektorn vid högskolan i Lund).

Vid studium generale i Lund kunde kandidatgraden avläggas och den främsta vetenskapen och studiernas högsta mål under medeltiden var teologin. Vid högskolorna fanns det dessutom juridisk fakultet, medicinsk fakultet och en fakultet för de fria konsterna, varav den senare var en förskola till de övriga tre fakulteterna. Den medicinska fakulteten kom närmast i rang efter den teologiska och därefter den juridiska.

Efter att ha lärt sig grunderna vid en domskola gick man vidare till ett studium generale för att i tur och ordning bli baccalaureus (Från 1200-talet användes ordet för den lägsta akademiska graden vid universiteten), licentiat och efter sex års studier magister artium. Sedan krävdes det ytterligare 15 års studier innan man kunde bli teologie doktor.

Studierna i Lund innebar föreläsningar, repetitioner av det man lyssnat till samt disputationer. Vid föreläsningarna lästes och kommenterades bibeln och Petrus Lombardus (som dog ca. 1160) verk Libri quattuor sententiarum. Det var ett verk som användes som dogmatisk handbok vid alla europeiska teologiska fakulteter. De som föreläste kallades lektorer och det fanns en lektor principalis i Lund, alltså en främste lektor, och därför måste det ha funnits ytterligare föreläsare vid läroanstalten.

Studium generale vid Gråbrödraklostret på Klostergatan i Lund var alltså den första nordiska undervisningsanstalten som befann sig på samma nivå som övriga högskolor på kontinenten och under 40 år, tills Uppsala universitet grundades 1477, så var det den enda högskolan i Norden.

008.jpg
Skylt på huset vid Klostergatan i Lund till minne av det studium generale som fanns i Gråbrödraklostret på medeltiden, Nordens första universitet.

De arkeologiska undersökningarna av Gråbrödraklostret

1538 efter reformationen av den danska kyrkan befallde den danske kungen Christian III att konventets byggnader skulle rivas och konventet förlänades Holger Ulfstand som var känd för sin vänliga hållning till franciskanerna. Klosterkomplexet i sin helhet raserades någon gång under senare delen av 1500-talet.

1934 påträffades den södra muren till Gråbrödraklostrets kyrka i samband med grävningsarbeten på den södra sidan av Klostergatan och då kunde Gråbrödraklostret äntligen lokaliseras. Klostergatan hade en sydligare sträckning under medeltiden så mer än halva kyrkan låg i vad som är nu är Klostergatan.

009.jpg   010.jpg
En skiss som visar en rekonstruktion och arkeologiska spår av bl.a. klosterkyrkan i Gråbrödraklostret och dess läge i förhållande till den nuvarande Klostergatan i Lund. Ärkebiskop Jacob Erlandsens grav då den hittades i Klostergatan 1972 inom det som en gång i tiden var koret i klosterkyrkan.

Men det mest spännande fyndet gjordes där först under en arkeologisk utgrävning på Klostergatan 1972 då man hittade lämningarna efter den stridbare ärkebiskopen Jacob Erlandsen. Hans grav hittades i ruinen efter gråbrödrakyrkans kor och hans kropp hade skeletterats, dvs. liket hade kokats fritt från mjukdelarna enligt medeltida sed innan det transporterades till Lund där han sedan enligt hans egen önskan begravdes i kyrkan hos franciskanerna.

Men blev han mördad då? Det är förstås svårt att säga säkert men den som vill kan gå och se på en avgjutning av hans kranium i källaren under Dekanhuset på Kulturen för att bilda sig en egen uppfattning och där har de också återuppbyggt den grav från Gråbrödraklostret där hans kvarlevor hittades. Bildinformation på väggen i Dekanhusets källare visar hur graven var konstruerad.

011.jpg   012.jpg
Jacob Erlandsens återuppbyggda grav i källaren under Dekanhuset på Kulturen i Lund. Avgjutning av Jacob Erlandsens kranium i källaren under Dekanhuset på Kulturen i Lund.

Hans kvarlevor återbegravdes i väggen i det södra transeptet i Lunds domkyrka, alltså på södra sidan om högkoret. på väggen där de har begravts sitter det en liten skylt av trä med text på latin och med svensk översättning står det

Innanför denna stenmur finns stoftet av en död man, som begravdes hos gråbröderna i Lund. År 1972 påträffades benen i ruinerna av deras kyrka, och år 1983 inneslöts de på enna plats. Om du frågar vem denne man var, blir svaret: Jakob Erlandsen, ärkebiskop i Lund. Han dog den 18 februari år 1274.

013.jpg
Skylten på väggen i det södra transeptet i Lunds domkyrka som berättar om att kvarlevorna efter ärkebiskop Jacob Erlandsen finns begravda där. Se ovan för svensk översättning.